Mordet+på+Ingemar+Wallin

Del1: Min väninna dödade sin man 2012


Det är inte bara män som dödar kvinnor utan det finns faktiskt även män som blir dödade av sina kvinnor. Det finns dock en gemensam nämnare när någon dödas i en nära relation. Det föregås så gott som alltid av att mannen under en tid misshandlat kvinnan.

I  ett misshandelsförhållande klarar sig antingen kvinnan och tar sig ur förhållandet eller så stannar hon och det kan gå så långt att hon dödas. Men det finns faktiskt en del kvinnor som dödar sin män. Kanske är det deras enda väg ut ur misären.

Män tenderar att använda våld för att kontrollera sin omgivning, medan det kvinnliga våldet snarare kan sägas vara ett uttryck för att det inre trycket blir för starkt. Våldet för kvinnors del kan således sägas fungera som en ventil där de utlösande faktorerna är stress och frustration. Det som utlöser manligt våld förefaller istället vara hotad maktställning och könsrollsidentitet (Brå-rapport, 1999).  
Att använda kniv som vapen är den dominerande våldsmetoden och för kvinnor den absolut främsta. I de fall vapen inte används är strypning och kvävning de vanligaste metoderna (Pettersson & Rying, 2004). 
De flesta förövarna planerar inte handlingen i förväg, och det dödliga våldet tenderar att vara impulsivt (Ekström, 2006).

Kvinnor har en högre tröskel innan de tar steget att utföra dödligt våld och har ofta byggt på frustration under en längre tid. I det dödliga våldet tenderar kvinnorna att träffa dödliga områden som bröstet, halsen eller huvudet (Gillespie, 1989).

En förklaring till varför kvinnor dödar sina manliga partners kan vara att deras partners anses vara deras största hot. Kvinnor som begår partnermord dödar oftast då de upplever hot och fara för sitt eget eller sina barns liv (Browne, Williams & Dutton, 1999; Daniel & Harris, 1982; Chimbos, 1978; Totman, 1978).

Flera studier om partnermord bekräftar att kvinnliga förövare i större utsträckning än män, blivit hotade av offret före det aktuella brottet och tillgriper våld mot sin partner ofta i självförsvar (Walker, 1989, refererat i Yourstone, 2003). Dessa kvinnor upplever också vid upprepade tillfällen våld och hot under den tid då mordet begås (Browne, Williams & Dutton, 1999;Browne, 1987). 
En studie har visat på att de misshandlade kvinnor som slutligen dödat sin partner aldrig försökt ringa polisen, eller tvärtom ringt polisen åtta gånger eller fler för att försöka få hjälp, men fick ingen respons på detta. Båda fallen indikerar att kvinnorna som slutligen dödade sin partner, saknade tilltro till att få extern hjälp. (Grant & Curry, 1993, refererat i Yourstone, 2003) 

Enligt forskning använder 75 procent av kvinnorna någon typ av vapen vid våldsbrott i jämförelse med männen som endast använder vapen till 25 procent. Orsaken till detta förefaller vara att kvinnor ofta kompenserar för sin många gånger mindre kroppsstyrka (Palmberg & Wasén, 2003).

Resultatet visar på att det i de flesta fall förekommer ett gräl mellan kvinnan och mannen innan det fysiska våldet uppstår. Grälen, som ofta är olösta konflikter, har olika ingredienser så som ekonomi, alkohol eller rädsla för att bli lämnad eller att lämna. Hälften av de kvinnliga förövarna enligt en studie, dödade sina män just på grund av konflikter kring element som nämns ovan (Ekström, 2006)

Kvinnan initierar, som tidigare nämnt, inte fysiskt våld mot mannen under parets relation. Våldet riktas främst från mannen mot kvinnan eller från båda mot varandra. Varför stannar kvinnorna kvar i dessa destruktiva relationer trots den höga förekomsten av fysiskt våld? Det kan finnas många orsaker till detta. Dels för att kvinnan socialt är uppväxt med rollen att ta han om mannen och sina barn. Hon har i vissa fall eventuellt avgett ett löfte om att stanna hos mannen och barnen för evigt. Dels också för att hon kanske inte har ett socialt nätverk att falla tillbaks på som kan hjälpa henne ut ur förhållandet. Utan att ha ett socialt nätverk kan det vara svårt ekonomiskt och även psykiskt att klara sig på egen hand. Detta kan stämma väl överens med Walkers teori om ”the battered woman syndrome”, där kvinnan fastnar i en inlärd hjälplöshet som medför att hon känner sig fångad och inte kan ta sig ur förhållandet. Kvinnan dödar enligt denna förklaringsmodell mannen, för att skydda sig själv ( Ekström, 2006; Serran & Firestone, 2004; Browne, 1987). Kvinnors våld är således genom detta synsätt att betrakta som motvåld eller försvarsvåld (Strauss & Gelles, 1990, refererat i Isdal, 2001). I resultatet framkommer också att det endast är en fjärdedel (25 %) av kvinnorna som blev dömda för mord. I de övriga fallen där kvinnorna bland annat dömts för dråp eller misshandel har tingsrätten ofta tagit hänsyn till kvinnornas utsatthet för fysiskt och/eller psykiskt våld från mannen, vid bedömning av straffet. Kvinnorna har i många av dessa fall också åberopat försvarsvåld. ( http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:197594/FULLTEXT01)

En av mina bästa väninnor, Jeanette, dödade sin man dagen före midsommar 2012. Den här berättelsen kommer få er att häpna och jag kommer dela upp den i fler bloggavsnitt.

Jag har känt Jeanette i många år, vi är båda uppväxte i Salem, söder om Stockholm. Jeanette var rolig, impulsiv, glad och hade skinn på näsan. Hon var alltid snäll och extremt öppen. Det fanns på nåt sätt inget hon skämdes för och tyckte att man skulle leva livet. Hon hade fem barn med två olika män och hon satte alltid sina barn först. Visst kunde hon vara lite ADHD-ostrukturerad men jag var imponerad över hur bra hon hanterade sin vardag.

Jag och Jeanette 2008

Jag kom ur min misshandelsrelation 2011 och hon berättade då  om problemen hon hade i sin relation. Hon träffade Ingemar 2010 på en räkkryssning, men han drack en del och kunde bli våldsam. Jag träffade honom vid ett tillfällen är Jeanette och han skulle hjälpa mig att flytta. Jag kände direkt dåliga vibbar från honom och hon kontrollerades ganska hårt av honom. Det var konstigt att hon ville vara med honom eftersom han styrde henne hårt och jag var van med att se henne sprudlande, fri och självständig. Hon berättade vid nåt tillfälle att ha kastat sönder hennes dator och jag minns nåt om att han inte var alldeles snäll med hennes barn.

Ingemar, eller Inke som han kallades, fick henne att må bra igen efter ett tidigare sprucket förhållande. Han var ordningsam och ekonomisk, nåt som Jeanette behövde mycket hjälp med.

Ingemar ”Inke” Wallin Bildkälla: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15086742.ab

Inke älskade sin motorcykel och tävlade i dragracing. Han fick tillslut Jeanette att säga upp sig från sitt jobb i Stockholm och flytta upp till honom i Gävle.

Den 20 juni packade Jeanette in de sista flyttkartongerna och tre av sina barn och körde upp till Högbo Bruk i Sandviken. Nu skulle de bli sambos på riktigt och hennes liv skulle bli mer strukturerad. Hon kände sig lycklig!

Jeanette Javell Bildkälla: https://profiles.google.com/107380415474242598306/about

Dagen efter kom Inke med en arbetskollega och ett stort lass med möbler. Inke hade arbetat hela veckan i Stockholm och var trött. Det första han bar in var två plattor öl. Jeanette suckade, han hade ju lovat att sluta dricka om hon flyttade till honom. Det var när han drack som han blev elak.

Jeanette rensade lite ogräs och packade upp lite flyttkartonger medan Inke låg på soffan, drack öl och såg på fotbollsVM.

Jeanettes yngre barn, som jag här kallar för Filippa och Kasper var hemma i huset och det var även Jeanette 15-åriga dotter som jag här kallar Elina. Inkes tonårsdotter Sara hade gått hem till sin kompis Anna. (Dessa namn är också påhittade). Under kvällen sprang Kasper hem till Anna och bad dem komma hem för Inke bråkade med Jeanette. ”Jag och Sara trodde inte det var så allvarligt för det var mest småtjafs men Kasper tyckte inte att det var så roligt.” vittnade Anna om. När de kom dit var stämningen tryckt, Inke jävlades med Jeanette, drack 5,9% öl och drog bland annat Jeanette i håret. Allt detta inför alla barnen. ”Under hela kvällen jag var där såg jag att det var hon som var underlägsen, å han var den hårda och tuffa och skrek, ja den farligare. Så alla var på Jeanettes sida, å ingen var på Inkes sida.” Detta berättade Anna i förhör med polisen 120710. Anna var ett bra vittne som egentligen inte hade någon mer personlig relation till varken Inke eller Jeanette. Hon berättade också att Inke drack mycket medan det inte märktes alls på Jeanette. ”Han brukar dricka och sedan köra motorcykel påverkad” berättade hon vidare.

Under kvällen var det Inkes dotters kompis Anna som flera gånger fick säga till Inke. ”Han ställde sig och skrek åt henne att hon skulle hålla käften för att det var han som pratade. Men då sa jag till honom. Mig gjorde han inget, han gav mig bara kalla blickar hela tiden. Jag kände inte igen Inkes beteende, han var helt borta, som om han tagit droger eller nånting. Han var väldigt rå och kall, det var bara ilska. Han klagade på hennes barn: ”Du ser väl vad du har fått för jävla barn!”  Då sa jag till honom igen och han gav mig den där blicken, tittade rakt igenom mig. Han spottade när han pratade och han hade sån dubbelmoral, sa emot sig själv hela tiden. Han gick fram och tillbaka och ställde ned ölen, gick fram och tillbaka och drack mer öl. Jeanette bara satt ned i fåtöljen. De bråkade om att Jeanette hade köpt läsk till barnen, det var ju midsommar, men han var jättearg på henne, de skulle inte dricka sån skit men han hade köpt fler plattor öl till sig själv!”

”Fulölen” (som Jeanette kallade den billiga ölen Inke drack. Bildkälla: http://capdesign.se/sofiero-inte-alls-pantat/

”Hon frågade om hon fick säga en sak men då skrek han att hon skulle hålla käften, du får bara svara ja eller nej. Jeanette var väldigt nedtryckt och ledsen och satt i soffa och bara kollade upp på honom. Sen la hon huvudet i knät och grät. Då frågade han henne varför hon grinade och hon svarade att detvar för att han var så dum med henne och då naggade han till henne.”

Inkes dotter Sara ville inte vara kvar utan ringde sin mamma men eftersom mamma också hade druckit så kunde Sara inte komma därifrån. Anna och Sara bestämde att de samt Jeanettes stora dotter Elina skulle sova hos Anna.

Sara och Anna såg på datorn morgonen därpå att det skett ett mord i Högbo. ”Sara säger till mig att hon är glad över att det är hennes pappa som är mördad. Sara berättade också för mig att hon kände sig hemsk för att hon typ inte kände sig ledsen, hon tyckte det var skönt att han var borta. Hon sa att det kändes som att Jeanette dödade honom för hennes skull.”

Så vad hände då när tonårsbarnen hade gått hem till Anna och de yngre barnen  lagt sig?  Jeanette gick in på toaletten och tog sin mobil med sig. Hon fick inte vara på Facebook för Inke men nu surfade hon in där och gillade bland annat filmen ”Sova med Fienden” på min facebooksida. För er som inte sett filmen handlar det om en kvinna som blir misshandlad av sin man, fejkar sin död och i slutet av filmen hittar han henne och hon dödar honom.

Det Jeanette skrev på facebook Bildkälla: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15704441.ab

När Jeanette satt där på toaletten kom hon på att hon måste skära upp den stora melonen hon köpt för att få in den i kylskåpet. Inke, som var väldigt snål, hade under dagen bråkat om att hon köpt en stor melon för 100 kr.

Jeanette gick ut i köket för att leta fram en kniv. Det var rörigt i köket och en massa ouppackade flyttkartonger och den kniv hon hittade var en filékniv hon fått från sin arbetsplats i julklapp. Hon tog med sig kniven in till Inke för att fråga om hon fick använda den. Hon tvingades alltid fråga om saker så att han inte skulle bli arg.

Kniven hon använde Bildkälla: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15700017.ab

Inke låg på soffan, fortfarande i sina arbetskläder. Jeanette satte sig på soffan intill honom. Han vaknade till och hon försökte lätta upp stämningen. Hon frågade om hon kunde använda kniven och han svarade surt: ”Du gör ju för fan som du vill ändå!” och slog till henne två gånger över tinningen. Det blev vitt framför hennes ögon och hon kände panik över att Inke kunde ta kniven. Hon grabbade tag i kniven som hon lagt på bordet och plötsligt hade hon kört in den i halsen på honom. Blodet sprutade och han satte sin hand över jacket. Han försökte desperat få tag i kniven medan Jeanette vevade. Hon berättade att hon inte såg något utan bara backade undan. Plötsligt ramlade hon bakåt över en pall och Inke föll efter över henne. Kniven gick in i hans bröstkorg. Hon tog sig upp, höll kniven i ett hårt grepp och backade undan. Inke följde efter en bit men plötsligt satte ha sig på knä på golvet och föll ihop.

Rekonstruktion av händelsen

Jeanette stod tyst och stilla och tittade på honom. Låtsades han nu så när hon skulle komma fram till honom så grabbade han tag om hennes fötter, precis som i en skräckfilm? Jeanettes hjärta bankade hårt och hon tänkte inte klart. Rummet var dunkelt och hon tog fram sin mobiltelefon. För att få ljus tog hon två foton med sin mobil. Jeanette insåg att han var död och tvättade av kniven, packade ihop det väsentligaste innan hon stuvade in barnen i baksätet på bilen. Efter en snabb vända till Annas hus där hon hämtade Elina, gasade hon hemåt mot Salem.

Hon hade tagit livet av Inke. Tre knivhugg var dödande: det i halsen, det i bröstet och ett i underarmen. För övrigt hade Inke 30 avvärjningsskador.

Huset i Högbo avspärrat Bildkälla: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15019658.ab

Fortsättning följer.


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 tankar om “Del1: Min väninna dödade sin man 2012

  • Svara
    Annie

    Hej Anna ( Annie ) som skriver här!
    Jag har läst dina inlägg om mordet på Inke och tycker det är väldigt tragiskt hur du utrycker dig så felaktigt och vill därmed rätta till dina påståenden.

    1.Vi fick inte reda på mordet via dator, de framkom av en individ under förmiddagen.
    2.Sara har aldrig uttryckt sig till mig om att Jeanette gjorde detta mord för hennes skull.
    3.Inte heller var hon glad över att hennes pappa avlidit, hon var lättad över att inte behöva leva med en pappa som mördare.
    4.Jag har lämnat vittnesmål, bandat videoförhör tillsammans med polis. Att jag inte behövde stå i rättssalen berodde på att jag var minderårig, men det hade inte kunnat förändrat domen som råder om Jeanette. Allt jag upplevde framkom tydligt i mitt vittnesmål.

    Jag har en önskan om att inte bli nämnd i denna diskussion i eventuellt fortsatta utredningar av DIG Emelie Nixon. Du river upp otäcka minnen och jag vill inte behöva försvara mig inför dina felaktigheter mer. Jag kommer även skriva till Jeanette om att inte vilja bli omtalad på öppna forum, av hennes vänner i icke sanningsenliga inlägg. / Annie

    • Svara
      admin Inläggsförfattare

      Hej!
      Jag är ledsen om du tycker att jag uttrycker mig felaktigt men förtydligar mig nedan.
      1. Din mamma bad er plocka lupiner vid huset och då såg ni avspärrningarna och då började ni spekulera. Och din mamma sa det till din syster och ni gick hem och bakade tårta och kollade på datorn. Det är så det står i fup:en på sid 96 sista stycket.
      2. CITAT: ”Å när hon för en gång skull säger till va hon tycker, då kändes det som att Jeanette dödade honom fr hennes skull.” Sid 97, 9:e stycket.
      3. CITAT: ”…eh hon är glad att det var hennes pappa som va mördad, hur hemskt det än låter, för hon vill inte vara mördarens dotter.” sid 97 första stycket.
      4. Även om du var minderårig så skulle ditt vittnesmål använts anser jag, samt det skulle förändra utgången för Jeanette.
      Eftersom domen är en offentlig handling liksom alla de dokument jag har så kan jag prata om fallet så mycket jag önskar. Jag har valt att ta bort ditt namn och ersätta det med ett annat men det hade jag inte behövt göra. Det handlar inte om att smutskasta dig på något sätt utan att bena ut den här domen som horribel.
      Jeanette har inget med detta att göra och jag har inte skrivit om detta på något annat forum.
      Jag förstår att du sitter fast i en rävsax och inte kan ha en annan åsikt utåt än den du förmedlar här. Ta hand om dig! Behöver du min hjälp så vet du vart du kan hitta mig.

      • Svara
        Sanningen

        Din redogörelsen är falsk Emelie Nixon. Jag känner Jeanette och det hon berättat för mig om mordet är inte alls som du beskriver det.

        • Svara
          admin Inläggsförfattare

          Jag känner också Jeanette och vi har kontakt flera gånger i månaden och hon har fått mitt inlägg uppläst och jag har skriftligt på att hon godkänner det.

          • Sanningen

            Betyder inte att det är sant, det är hennes verklighetsflykt. Jeanette har ingen ånger utan vill bara rättfärdiga sitt fruktansvärda brott annars skulle inte hon kunna leva med det. Så är det för alla i hennes sits.

  • Svara
    Olle

    Hej!
    Jag vet inte riktigt om eller hur jag ska uttrycka mig överhuvudtaget. Det jag ändå känner att jag vill få sagt är att jag ibland skulle önska ett mer nyanserat berättande när man tar upp detta med relationer mellan kvinnor och män.

    Du skriver att ”Det finns dock en gemensam nämnare när någon dödas i en nära relation. Det föregås alltid av att mannen under en tid misshandlat kvinnan.”

    Det här är helt enkelt inte sant, inte på långa vägar. Jag tycker din blogg fyller en jätteviktig funktion, men samtidigt tenderar många av dessa bloggar att gå ett steg för långt i de förstärkande styckena. Jag anser också att din generella beskrivning av kvinnors anledning till att bruka våld kontra männens anledning, att det för kvinnors del handlar om stress och frustration, medan för männen handlar det om helt andra anledningar. Det måste ju vara så att män som använder våld också kan lida av stress och frustration.

    Detta inlägg är naturligtvis helt frånkopplat den händelse du beskriver, för vilken jag känner största sympati för de drabbade. Dock är mitt inlägg en reaktion mot de generella termer som tenderar att användas för att beskriva män och ”manlighet”, vad det nu är.

    • Svara
      admin Inläggsförfattare

      Jag har baserat ”Det finns dock en gemensam nämnare när någon dödas i en nära relation. Det föregås alltid av att mannen under en tid misshandlat kvinnan.” på forskning och uppsatser. Kan du komma med andra belysningar så är det välkommet.
      Jag kan inte gå för långt då jag tar upp precis det som de utsatta varit med om, jag baserar min blogg på deras berättelser. Idag kommer jag lägga upp ett inlägg till, det är en kvinna som berättar hur hon varit utsatt. Hon frågade mig om det hon skrev är för grovt? Jag tyckte inte det. Hon utlämnar till och med hur hennes ex körde in en kniv i hennes underliv och vid ett annat tillfälle drog ut hennes spiral. Idag kan hon inte få barn. Hon orkade inte ta med detta i sin berättelse. Jag tycker det är oerhört viktigt att ta med allt som kvinnan orkar berätta om, för detta är/har varit vardag för oss utsatta.
      Jag känner flera män som blivit utsatta och jag väntar på deras historier och berättelser så jag kan lägga upp dem också. //Emelie