Del 2 – 14 års fängelse för mord


Min väninna dödade sin man. Här kommer del 2:

”02:13

Ingemar låg på sidan i soffan. Det hade blivit rejält mörkt och hon snubblade nästan på den lilla pallen när hon gick runt bordet fram till soffan. Ingemar blundade och hon visste att han brukade somna direkt när han la ned huvudet. Men han var också lättväckt och så fort hon snubblat till på pallen vaknade han.

”Jag tänkte förbereda lite inför imorgon och tänkte skära upp melonen. Kan jag ha den här kniven tror du? Det är ju en sån stor melon och…”

Hon la kniven bredvid hans öl på det stökiga vardagsrumsbordet och satte sig vid hans fötter i soffan. Ingemar satte sig upp i soffan.

”Jag skiter i din jävla melon, vafan frågar du mig för? Du gör ju ändå som du vill hela tiden.” Han hade fått tillbaka Jack Nickelsonsblicken och gav Jeanette två snabba örfilar över vänster tinning med sin högra hand. Han var full och kände inte sin egen styrka. Det blev vitt framför Jeanettes ögon och pulsen rusade.

”Fortsätter du vara så här elak Ingemar kommer jag kontakta polisen,” snyftade hon till och tog sig för tinningen. När han var full visste han inte hur hårt han verkligen slog.

Plötsligt kände hon en hand greppa runt halsen och han väste ilsket:

”Då vet du att jag dödar dig.”

Paniken eskalerade ända ut i fingertopparna. Hon ville bara skrika men fick inte fram varken ljud eller luft. Hon kunde inte andas. Han hade dödshotat henne förut, till och med hotat att skicka folk på hennes släkt. I ren panik slog Jeanette bort handen runt sin hals.

På bordet låg kniven. Åh gud, bara inte han får tag i den, tänkte hon i en hundradels sekund innan hon med sin högerhand greppade knivskaftet. Hon andades snabbt och pulsen var hög.

Ingemar ryckte tag i henne och hon tappade balansen och föll över honom. Hennes kropp tryckte ned honom i soffan och hon såg som i slow motion hur kniven gick genom vävnad, in i hans hals. Hans ögon spärrades upp i förvåning och han gurglade till.

Jeanette höll ett fast grepp om skaftet på kniven, reste sig i panik och backade undan. Pulsen dunkade innanför hennes bröstkorg och världen krympte ihop, synfältet minskade som när man var på väg och svimma.

Det var som i en vit dimma där allt skedde som i en seg sörja. Varje rörelse var långsam, som om filmen gick i extra sakta mak men utan detaljer. Hon var rädd, så rädd hade hon aldrig i hela sitt liv varit.

02:17

Ingemar satte sin vänsterhand över det blodpulserande såret i halsen och reste sig mot Jeanette. Nej han får inte få tag i kniven, då dödar han mig, tänkte hon. Fly. Håll i kniven. Fly.

Han tog steg efter steg mot henne och med sin ena hand uträckt mot henne. Han ville ha kniven och hon vevade runt med den. Plötsligt kände hon hur något bakom henne tog emot och hon snubblade till. Pallen välte och Jeanette hade Ingemar ovanför sig. Nu var det kört, nu skulle han få tag i kniven. Ingemar böjde sig över henne med hela sin kropp. Hon kunde känna hans andetag mot sin kind. Hon skrek.

02:24

Kniven borrade sig än en gång in i mjukvävnad och det rös till i hela hennes kropp. Hon måste bort, hon måste ut därifrån. Ingemar gav ifrån sig en stönande suck och vacklade till. Jeanette kände paniken kasta sig över henne som ett monster i en skräckfilm. Detta hände bara inte.

På något sätt lyckades Jeanette komma på fötter igen. Jeanette vevade med kniven och backade. Hon såg honom inte men kände hur han närmade sig henne gång på gång. Vid dörröppningen bakom två kartonger stannade Jeanette till.

Ingemar hade slutat följa efter henne, vänt sig om och segnat ned på golvet. Hon vågade inte andas och hon vågade inte röra sig. Hon tittade försiktigt fram bakom kartongerna. Hon såg inte hans ansikte utan han låg på knä med ansiktet ned i golvet. Det var som han hade fallit över från att sitta på knä. Låg han för att hämta kraft? Eller ville han lura henne att närma sig? Tankarna for runt i huvudet på henne och hon kunde inte tänka klart. Hon vågade inte röra sig, inte gå närmare. Hon tänkte på läskiga skräckfilmer, tänk om Ingemar låtsades vara död och plötsligt sträckte ut sin hand och tog tag i hennes fot.

Det var mörkt i rummet och hon flyttade sig sakta åt sidan för att se bättre. Det hördes ett rosslande ljud från Ingemar. Hade fyllskallen somnat till? Somnade han på golvet? I mörkret lät det som sega snarkningar. Jeanette lyssnade igen och ett nytt rosslande hördes. Nej, han håller på att dö. Nu dör han, tänkte hon skräckslaget.

Jeanettes tankar for genast iväg till en motorcykelolycka som hon bevittnat några år tillbaka. En kille hade krockat och flugit av sin MC och landat precis bredvid hennes bil. Den killen hade också rosslat precis så där innan han dog.

Jeanette stod som förstenad och såg när Ingemar tog sina sista andetag. Hon kunde inte röra sig, inte andas och hon skakade av chock. Hon vågade absolut inte gå fram.

Bildkälla: Fup http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16033275.ab

Herregud, barnen! tänkte hon plötsligt i panik. Jag måste bort med barnen härifrån. Jeanette tog några snabba steg in i badrummet och satte på vattnet. Värmepannan hade fortfarande inte fått igång hett vatten så när hon tvättade kniven var det nästan kallt. Det blev rött i på det vita porslinet och hon försökte göra rent efter sig. I handfatet lossnade eggen från skaftet på kniven och den föll i två delar. Jeanette tittade förbryllat på eggen som var böjd i en konstlad båge. Hon lät kniven ligga i handfatet och spolade av sina egna händer. Det blödde lite från såret på långfingret hon fått tidigare under dagen. Hon tog lite papper och torkade torrt innan hon öppnade skåpet och tog ut ett plåster.”

När Jeanette lämnat avsina barn hos sin mamma i Salem gick hon över till en före detta arbetskollega Pernilla och ringde på.  Jeanette var i chock och kastade ur sig delar av händelsen till Pernilla: ” Han låg i soffan” ”Jag tog kniven” ”I tinningen” ”Dödade honom”. De ringde gemensamt till en advokat och sen till polisen.

Jeanette häktades förstås. Pernilla ringde runt i den lilla hålan Salem och berättade för allt och alla vad som hänt. Det var så jag på omvägar fick reda på det under dagen. Det jag fick höra var att hon kört in en kniv i huvudet på honom när han sov. Jag kunde inte tro mina öron!

Mordet skedde dagen innan midsommaraftonen 2012 Bildkälla: http://www.malmorugbyclub.se/midsommar/

Jag har i efterhand tagit del av allt kring det här mordet. Nu ska jag stapla upp några väldigt konstiga omständigheter:

  1. Blodspårsanalysen av mordplatsen gjordes 30 dagar efter mordet. Huset var avspärrat men inte bevakat, så ett inbrott skedde på mordplatsen. Någon gick raka spåret in och fram till ett skåp och tog nycklarna till garaget där Inkes motorcykel stod. Det försvann också en röd kamera, en plånbok och konstigt nog kuddarna i soffan.
  2. Den röda kameran innehöll våldssex som Inke gillade. Kameran fanns med på polisens första bilder när de anlände till mordplatsen första dagen. Plånboken hade funnits i Inkes byxor men när man transporterade bort kroppen la man plånboken på vardagsrumsbordet.
  3. Soffkuddarna visade på att det första hugget skedde där. Varför ville någon flytta på dessa?
  4. En ung kille hittades som skulle ha stulit motorcykeln. Fallet löst. Men jag ville läsa den domen och kontaktade Gävlepolisen. De förhalade utskick av den offentliga handlingen i mer än två månader så jag JO-anmälde polisen. JO gick på min linje och kritiserade Gävlepolisen. Men jag fick ändå inte ut de offentliga handlingarna för Gävlepolisen SEKRETESSBELADE inbrottet!  Detta är mycket ovanligt då man ibland typ bara sekretessbelägger i incestfall, våldtäkter mm.
  5. Jag luskade vidare och hittade namnet på den polis som hade hand om inbrottet, Anders Samuelsson. Det visade sig att han tillsammans med ytterligare några poliser var tillsatta av regeringen för att ha hand om ”livsstilskriminella” i Gävletrakten. Livsstilskriminella = mc-gäng. Inke var med i ett mc-gång (nåt lite mindre men det låg förmodligen under nåt av de större). På Inkes begravning kom 300 MC-killar i kortege. Samuelsson är alltså ”chef för grova brott” men har hand om utredningen av en mc-stöld?
  6. En intressant detalj är att polisen Lennart Berglund frågar Jeanette om vart nyckeln till garaget är den 2 juli. Inbrottet sker någon gång mellan 3-10 juli.
  7. En av poliserna i utredningen var kusin med Inke och tre andra bodde granne med honom i lilla Valbo där Inke bodde innan han flyttade till Högbo.
  8. Vittnet som jag i förra blogginlägget kallade för Anna (som var vän till Inkes dotter) fick inte vittna. Om hon vittnat skulle det blivit en helt annan bild av vad som föregick mordet.
  9. Många vittnen som grannar etc hörs aldrig som vittnet i rätten.
  10. Några dagar före tingsrättsförhandlingarna (24 augusti) väckte plitarna Jeanette extra tidigt och hon fick frukost i cellen. Sedan körde de henne till Gävle psykakut och försökte få henne inskriven. Läkaren ville inte ta in henne för han fann inget fel på henne. Då körde de henne till Säters sjukhus. Ni har säkert hört talas om hur Sture Bergvall behandlades där. Jeanette låstes in och drogades. Hon berättar själv hur hon till och med hallucinerade. När hon kom till rätten 3 september) var hon långt ifrån sig själv. Jag satt även jag i rätten och förvånandes över hennes virrighet. Hon var trögtänkt, svamlade och kom ifrån ämnet. Domaren sa till henne flera gånger. Hon kunde även flina lite konstigt och se frånvarande ut. Jag och de andra som satt där kände inte igen henne. Vad vi inte visste var att hon var drogad. Jeanette sa att hon inte heller hade fått träffa sin advokat innan och inte heller få läsa igenom förundersökningsprotokollet.
  11. Hela förhandlingen baserades på ett enda vittne, Pernilla. Det var till henne Jeanette hasplade ur sig saker till när hon kom till Salem. Det var det vittnet som skvallrade runt i Salem och i och med det mer och mer förvrängde storyn. Ingen kollade upp Pernilla som vittne.
  12. Det var stor skillnad på hur man gjorde förhören på Jeanette respektive Pernilla. Pernilla förhörs fyra gånger (sammanlagt 2 timmar och 32 minuter) och Jeanette förhörs åtta gånger (sammanlagt 7 timmar och 55 minuter). Polisen som kände Inke eftersom de bodde grannar byts bort efter ett tag. Pernilla ger hela tiden olika versioner medan Jeanette har samma version rätt igenom. Förhören med Pernilla är slarviga. Det första förhöret skrivs ned på ett PM och har endast 10 rader. Det andra förhöret är ett konceptförhör, (=förhör utan bandspelare) och är tveklöst ett hot mot rättssäkerheten. Det tredje förhöret är på 46 minuter och är ett videobandsförhör. Det här förhöret torde vara det bästa MEN genomförs fem dagar efter mordet och Pernilla har redan hunnit prata runt med folk och förvrängt sin historia. Sista förhöret är lite skumt då man inte vet om det är Pernilla som ringer upp polisen och om det hålls per telefon. Även tiden är olika angiven. Det sista förhöret är 5 juli och datumet har relevans för nästa punkt.
  13. Efter rättegången sprang Pernilla och Inkes äldsta dotter fram till varandra och kramades om. Vi vet med säkerhet att de aldrig träffats eller ens vetat av varandra innan. Nu plötsligt kände de varandra väldigt väl. Det förekom ett möte den 30 juni då en grupp träffades i Ockelbo. Jag tror att bland andra var Inkes äldsta dotter (som hatar Jeanette) och Pernilla var där. Vad de pratade ihop sig om kommer vi aldrig att få veta.

Bildkälla: http://www.gd.se/gastrikland/sandviken/sambon-haktad-men-hon-nekar-till-mord

Jeanette dömdes till 15 års fängelse för mord. I hovrätten sänktes det till 14 år. De baserade de på att hon gillade filmen ”Sova med fienden”. Hon erkände att hon dödade honom men att det var i försvar.

Om Jeanette velat döda honom hade hon gått fram och huggit och huggit och huggit. Då borde allt våld förekommit i soffan. Istället visar bevisen att spåren pekar på att ett hugg sker i soffan, sedan är det Inke som går efter Jeanette, hon backar. Jag anser att Jeanette skall dömas för dråp. Detta är en nödvärnssituation.

 

 


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 tankar om “Del 2 – 14 års fängelse för mord

  • Svara
    Sanningen

    Har absolut en nära relation till Jeanette. Hennes mord var inte dråp. Det var ett vansinnes dåd och absolut inte provocerat av Inke alena Hon har detaljerat beskrivit det för mig. Hennes dåliga erfarenheter med män kan mycket väl ha varit upprinnelsen till detta mord, men inte på långa vägar ett rättfärdigande av att hugga ihjäl en sovande person. Jeanette vill ta sig igenom sitt straff och måste för sin egen skull finna en mening och förlikelse med sina handlingar. Det betyder inte att hon inte är en människa med all rätt att få känna ilska, sorg och få stöd igenom denna svåra tid.
    Jeanette har en vilja att ge, dela med sig av kunskap och kärlek för många både på anstalt och utanför. Hon är ett stöd för andra i samma sits, men på sina villkor. Hon har integritet, kan försvara sina rättigheter och säger själv att tiden hon nu spenderar på anstalt är hennes egen tid efter att alltid satt alla andras behov före sina egna.
    Jeanette kommer klara sig igenom denna period. När hon slipper de bojor hon måste bära tills dagen hon går fri så kommer hon att ha ett viktigt budskap att förmedla till många. Framför allt hur fruktansvärt dåligt vårat rättsväsende och kriminalvård fungerar. Hinseberg är till exempel ett sorgligt exempel där man inte bedriver någon vård eller anpassning till samhället alls. Det är bara ett förvar där övergreppen mot interner sker dagligen utan att allmänheten har en aning om hur dåligt skött det är.
    Det kan Jeanette vittna om och jag backar henne till 100% i detta. Hon kommer absolut inte ut som en återställd människa. Hon har inte fått den minsta hjälp att bearbeta känslor över huvud taget. Men hon är stark som tur är.
    Tro inte att någon möter mänsklighet på en anstalt. Den mänskligheten står internerna för. Jeanette står för en stor del av den mänskligheten som 5 barns mamma. Hon är den som rycker ut och värnar om de svaga, skyddar de utsatta och tar strid för orättvisor. Hon är en trygghet för många i deras vardag som hon delar med dem.
    Saknar Jeanette, hälsa henne och be henne kämpa på.

    • Svara
      admin Inläggsförfattare

      Hej nu har jag skickat det du skrivit till Jeanette och hon vet inte vem du är och Jeanette skriver: ”Jag har berättat precis i detalj hur det gick till av det jag minns, och det är inte något som skiljer sig ifrån vad jag sagt hela tiden. Alltså det som jag också har berättat för dig.” Så du känner inte Jeanette och vet inte vad du talar om.